I den här texten ger går jag tillbaka till 1980- talet då två konstskolor inledde sin verksamhet. Under den här tiden var jag verksam som kultursekreterare i Nykarleby stad och följde noga med grundandet av de båda konstskolorna. Nykarleby konstskola startade 1983 och Nordiska konstskolan i Karleby 1984.
Ännu i dag kan jag känna en positiv förundran och glädje över av att satsningarna på de båda konstutbildningarna gjordes. Tänk att de genomfördes och att det fanns så många eldsjälar som jobbade för att etablera konstskolorna. Tron på konsten och dess inneboende kraft att skapa en djupgående substans och möjlighet till innovation berör mig ännu i dag.
Satsningarna på de båda konstskolorna bidrar fortfarande idag till ringar på vattnet inom kulturfältet och har placerat Österbotten på kartan som ett nav för konst och kultur. Periferin kan också leverera inom konstfältet. Det är många yrkesverksamma, etablerade konstnärer som utgått och fått sin bas i Karleby eller i Nykarleby.
Utgångspunkterna i de båda konstskolorna hade både likheter och olikheter. Båda startade som 2-åriga förberedande utbildningar. Båda fokuserade under 1980-talet på kända uttryck inom det moderna konstbegreppet d.v.s måleri, teckning, skulptur, konstgrafik och konsthistoria. Snart kom också nyare uttryck in och de första videokamerorna införskaffades, allt i enlighet med en samtida, internationell konstscen. Detta jämsides och i kombination med traditionella tekniker.
Olikheterna i de båda konstskolorna utgörs främst av hur lärandet arrangeras. Nykarleby konstskola startade med fast anställda lärare. Nordiska konstskolan byggdes upp med ett system av gästlärare från de nordiska länderna. Båda systemen har sina för- och nackdelar. Det handlar om kontinuitet respektive nya, öppna infallsvinklar. Båda infallsvinklarna är konstruktiva.
Nykarleby konstskola blir 1987 en statsfinansierad mellanstadieskola och under 1990-talet yrkeshögskola. Nordiska konstskolan fortsätter med en högkvalitativ 2-årig, fri, förberedande konstutbildning. De båda konstskolorna kompletterar varandra. Men hösten 2018 läggs Nordiska konstskolan ner, detta trots att det fortfarande finns inskrivna studerande som vill fortsätta sina studier. Och detta trots den status som Nordiska konstskolan uppnått inom ett brett konstfält i hela Norden. Och jag undrar var fanns kämpaglöden för konsten, glöden som fanns på 80-talet ?
Motiveringen till nedläggningen var för få nya ansökningar till utbildningen. Men vad gjordes marknadsföringsmässigt, pr-mässigt och ekonomiskt för att bibehålla en utbildning som satte Karleby på kartan i konstvärlden? Fanns inte intresset för konsten längre kvar 2018?
Allt var inte frid och fröjd mellan de båda konstskolorna i initialskedet, men gemensamma fina utställningar anordnades redan 1985, bl.a i Vasa Konsthall. De båda konstskolorna hade också egna gallerier och arrangerade högklassiga utställningar i Visu i Karleby och Galleri Viktor i Nykarleby, detta i samarbete med respektive städer. De båda städerna var på ett konstruktivt sätt involverade i konst- och kulturverksamheten. Även konstnärsresidens med arbetsutrymmen och boende för gästande konstnärer var en livgivande del av verksamheten.
Nordiska konstskolan har fortfarande en verksam och aktiv stiftelse och ett samarbete med Yrkeshögskolan Novia och kulturenheten i Jakobstad (tidigare Nykarleby konstskola) i form av öppna yrkeshögskolekurser planeras och de kommer att bli en fortsättning av NKS. Stiftelsen kommer också att ha ett samarbete med anrika Gerlesborgsskolan i Sverige. Karlebynejdens institut är också en samarbetspartner i form av öppna föreläsningar för allmänheten i Konsthuset Renlund.
Ars Longa, trots allt.
Ingela Bodbacka-Rak on Novia AMK:n taidehistorian lehtori ja Pohjoismaisen taidekoulusäätiön palkkaama projektityöntekijä, joka elvyttää taidekoulun toimintaa ja luetteloi arkistoa.
Comments